Under sommaren har jag haft turen att få se och lära mig känna igen våra tre vanligaste piplärkor. Två av dem råkade jag på i Nykarlebytrakten och den tredje på Morgonland utanför Hangö.
Piplärkorna är relativt små och slanka fåglar med lång stjärt och rak spetsig näbb. De har karakteristisk sång som ofta framförs i sångflykt. Släktet återfinns i stora delar av världen på alla kontinenter utom Antarktis.
Den första jag stötte på var en grupp ängspiplärkor i ett vassigt område med små al- och videbuskar. De höll till i buskarna därifrån de flög upp och ryttlade en kort stund varefter de igen fällde sig ner till toppen på en buske. En mycket rörlig liten fågel som det var utmanande att få en flyktbild av.
Ängspiplärka - Niittykirvinen - Anthus pratensis
Lyssna på ängspiplärkan (xeno-canto.org)
Ett par dagar senare stod jag i en skogsglänta och fotograferade en grönfink när en för mig främmande fågel - trots att den är en av våra vanligaste häckningsfåglar - satte sig alldeles nära och började varna. Den lät sig fotograferas på nära håll och det visade sig att det var en trädpiplärka. Den skiljer sig inte mycket i utseende från ängspiplärkan men är något ljusare och har en annan form och längd på den bakre klon.
Trädpiplärka - Metsäkirvinen - Anthus trivialis
Lyssna på trädpiplärkan (xeno-canto.org)
I slutet av juli besökte vi den otroligt vackra ön Morgonland som finns halvvägs mellan Hangö och Bengtskär. Där stötte vi på ett flertal skärpiplärkor som var rätt så orädda. Skärpiplärkan har en mjukare teckning på bröstet än de två föregående, mer dämpad i färgerna och har mörk näbb och mörka ben.
Skärpiplärka - Luotokirvinen - Anthus petrosus
Lyssna på skärpiplärkan (xeno-canto.org)